Typiskt mig!
Såhär några dagar inför resan tog jag mig en promenad efter jobbet, uppför Norra berget trappan, pratade lite med Kattis i telefonen. När vi lagt på började jag jogga genom skogen bort mot Granloholm och sen till Ryggis spåret, och där hände det!!!... Stöp som en fura på en rot eller sten eller vad det nu var! Ont gjorde det iaf, hål på byxorna men värst av allt var såret på knät.
Martin fick utöva sina sjukvårdskunskaper från lumpen när jag kom hem med ett riktigt sargat knä med mycket grus i. Perfekt såhär inför resan! INTE!
Man blir så less på sig själv....skulle egentligen inte ut och springa idag, om jag ändå hade kunnat låta bli och hållt mig till att promenera istället!
Så superfint det kommer bli med klänning, bikini eller shorts och ett riktigt mega-plåster!
Varför är jag ens förvånad? Det är så typiskt mig......
Kommentarer
Postat av: Anonym
Men Stina då! Vilken jäkla otur...känner mig ju nästan skyldig, fast du ramlade ju iof inte när du pratde med mig, men ändå :) Det braiga med saltvatten är ju att det läker snabbare då!
Trackback
